På microéconomie-föreläsningen idag kom det in en gubbe och avbröt. Han hade en gitarr i ena handen och saknade framtänder. Då läraren bröt för paus gick han upp och satte sig vid katedern och började sjunga och spela. Då hans dialekt var väldigt underlig var det omöjligt att höra vad han sjöng om, men jag tror att det var något på spanska kanske. Efter framträdandet tog han sin plastburk och gick runt för att samla in pengar. Bara här.

En annan sak... Sist jag kände så mycket svettlukt och satt i ett klassrum där folk tjattrade oavbrutet under hela tiden läraren pratar var på högstadiet i 6 :an och 7 :an. Jag ställer samma fråga till mig själv nästan varje gång jag lämnar skolan. Hur gamla är folket här? Men jag ska inte dra alla över en kamm. Det är främst, ja nästan uteslutande, på första årskurserna det är så här illa. Det kanske beror på att dom precis flyttat hit och bor ensamma för första gången. Men ändå... deras mamma ska väl inte behöva ringa och påminna dom om att tvätta sig? Duscha, borsta tänderna och tvätta kläderna för tusan. Folk luktar skit och sitter och äter på naglarna hela föreläsningar igenom. Sitt ner och håll tyst eller stanna hemma. Jag riktigt känner hur jag nästan förgås i den här misären...

Trots detta börjar det kännas vemodigt att jag så snart ska lämna Toulouse igen. Det är bara 18 dagar kvar och jag kom ju nyss hit...