Jag har blivit en mästare på thédrickning här nere i Frankrike. Har flera olika sorters thé hemma och dricker ett par koppar om dagen. Det finns thé för varje tillfälle har jag förstått när jag stått framför hyllorna i affären. Jag har bland annat Nuit calme som ska verka lugnande och som man ska dricka innan man lägger sig, har ett som heter Ligne svelte som man ska dricka efter man ätit och ett som heter Drainage et svelte och som ska verka uppiggande. Mycket viktigt.
Jag fick äntligen (med hjälp av Rebecca) igång mitt element som nu står på max och sprider värme. Här börjar bli riktigt behagligt inne. Solen skiner ute och eftersom dagens économie publique föreläsning är inställd så har vi självstudier hela eftermiddagen. Jag har flyttat bordet så jag kan sitta och läsa alldeles bredvid elementet. Varmt och skönt. Det är en bra dag.
Filmen vi såg igår på bio var bra. Men väldigt fransk, med det menar jag att den var fåordig och ganska beklämmande. I franska filmer är inget förskönat, varken människorna eller miljön människorna vistas i. Allt känns väldigt verkligt. Dom är ofta lite sorgliga och ledsamma. De är långt ifrån förutsägbara. Det är svårt att lista ut vart handlingen ska ta vägen och om huvudpersonerna får varandra och kommer leva lyckligt i alla sina dagar. Mlle Chambon var just en sån film.
Efter bion gick vi till Naomi och niels och spelade Trivial Pursuit på franska och engelska och drack vin. Det var trevligt.

Nu är det exakt två månader tills jag åker hem till Sverige för jullov och tentaplugg. Halva tiden har redan gått. Tiden går fort när man har roligt.