Så var jag nu äntligen inflyttad i min lilla etta på Rue Henri Douville. Gatan ligger i ett lugnt kvarter som vi tror heter Chalet och här bor nog ganska välbärgade barnfamiljer. Lägenheten ligger på första våningen med fönster ut mot gatan. Den är ganska liten men här finns en ganska stor säng, bord med fyra stolar, klädskåp, kokvrå, toalett och dusch så jag har allt jag behöver. I ljuset av stearinljus är här riktigt mysigt faktiskt och det trots att jag ännu inte hunnit inreda med något eftersom vi inte varit på IKEA än. Köpte det allra nödvändigaste på Carrefour,den franska motsvarigheten till WILLY:S, kan knappt vänta tills vi kommer iväg och kan handla lite grejer så här känns mer hemtrevligt.

< Här är huset jag bor i, de två fönsterna på första våningen är båda mina. Det är Sofie som står i dörröppningen.

Vi sa Au revoir till Résidence Joliment redan vid tio imorse (jag skulle gärna sagt Au see-you-never-again så trött som jag var på det stället). Jag sov så dåligt inatt på grund av att det blåste så mycket och trafiken imorse tycktes än mer högljudd än den varit de tidigare morgnarna. Sen var det någon rolig prick som tryckte på brandlarmet vid nio tiden så alla fick springa ner till receptionen för att få veta att det var ett faux-alarm, bra start på dagen. Vi släpade med oss väskorna på metron in till Centre Ville och där satt vi på ett café i närmre tre timmar och väntade på att klockan skulle bli två eftersom vi skulle få nycklarna då.

När klockan så blivit två efter lång väntan fick vi tillgång till två av de tre lägenheterna, Sofies var inte möblerad än så hon får stanna hos mig tills imorn. Det första vi gjorde var att städa och torka av bord, diskbänk, spis och fönster. Sen gick vi till Carrefour och handlade nödvändigheter som hushålls- och toalettpapper, diskmedel, disktrasa, vatten etc. etc.
Ikväll lagade vi mat tillsammans allihop i min lägenhet. Det blev baguette med blini (någon slags mild kaviar) och vitt vin till förrätt, kycklingtortillas till huvudrätt och mörkchoklad och kaffe till efterrätt. Det kändes lyxigt efter en vecka på vandrarhemmet där man helst tillbringade så lite tid som möjligt i det skabbiga köket.

Det ska bli underbart att somna till lugnet som råder här, gatan är alldeles knäpptyst.